Schleten som en lagårdsvägg!

Så uttryckte vår glada vän sig häromdagen och det kan man ju få tycka om man har fog för att påstå det och det anser jag nog att hon har. Men själva är vi på topp. Njuter av klarblå himmel, 25-gradigt vatten och en växelkurs som får budgeten att må gott. Igår kom vi tillbaka till Kuta efter några fantastiska dagar på Gili-Trawangan där vi njutit av snorkling, Champions leauge finalen och allmänt chillande på beachen. Sen passade vi på att ta en sväng runt ön också men framförallt så gjorde vi mest ingenting. Kuta är sig likt förutom att det verkligen spöregnade inatt, översvämmningsspöregn alltså. Men nu är det också så att resan hem närmar sig och det är med blandade känslor vi ser på det. Dels ska det bli grymt kul att träffa alla er därhemma men samtidigt tror jag vi alla kan säga att det här antagligen varit den bästa tiden i vårt liv och det är lite vemodigt att lämna allt detta och komma hem till stundande arbete och svenskt klimat. Menmen vi får väl se vad farbrorn uppe bland molnen har för överaskningar åt oss. Det kan ju inte vara så dåligt... Väl mött Kapten Krokben

gili

hello fellow swedes! efter några händelserika dagar hemma i kuta så kände vi att det var dags för lite avkoppling. olle fick ju inte vila så mycket i kuta då han delade säng med amerikanen Craig... if you know what i mean. men nu befinner vi oss iallafall på gili som är en riktig paradisö. vattnet är klarblått, sanden är vit, paraplydrinkarna är goda och sällskapet är grymt!!! summa sumarum så har vi det bra fast vi längtar hem lite... så på söndag tar vi nog oss tillbaka till kuta *ler* cheers mates

Balitour

Efter att i regnskogen upplevt en hog luftfuktighet och i nagra dagar ha drypt i svett var nasta anhalt pa resan Bali via Sydney. Hade vi svettats tidigare sas var det inget emot hur det ar nu. Var sista tid i Australien beskrevs av lokala formagor som den kallaste hittills i ar. Faktum ar att termometern narmade sig 30 grader.

Vi ankom till Denpasar international airport 00:00 lokal tid och efter att kopt visum och stangats med drickstokiga balineser hade vi tagit oss till en taxi. Detta land kanns optimerat till att forsoka tjana pengar pa precis vad som helst. Ett tiotal personer ville bara vara vaskor fran bandet till taxin m.m. Hursomhelst tog vi oss till torsdagnattens hotell som vi endast stannade pa en natt innan vi akte till det vi nu befinner oss pa. Gora beach inn.

Meningen med trippen till Bali var total avkoppling och efter tre dagar liggande vid poolen kan man inte saga att vi brutit detta. I ovrigt har vi hunnit med att testa pa bade massage(35 svenska kronor i timman) och uplleva det indonesiska utelivet. Har an sa lange inte sett en enda matbutik vilket inte heller ar nodvandigt da alla mal mat ats ute. En rejal lunch med dricka gar ofta inte over 25 kronor. Vaxelkursen ar fruktansvart bra for man kanner sig verkligen som en kung nar man spanar runt pa priserna overallt.

Imorgon ska vi ta taxi en timma med nagra nyfunna vapendragare for att spela en runda golf. I ovrigt ska vi jobba sa hart vi kan pa att forsatta att ta det riktigt lugnt bortsett fran mindre aktiviteter. Tisdag blir det bland annat forsranning i den balinesiska djungeln vilket i sag ar ett aventyr. Pa detta hotell kommer vi anatgligen inte stanna pa langre an onsdag innan vi drar vidare men har inte spikat riktigt allt an.

Summa sumarum sa lever vi verkligen livet har nere just nu och ska fortsatta med det innan vi kommer hem om cirkus tva veckor om inga spannande askmoln vill nagot annat.

Cheers
Viktor

Regnskog

Nu har vi antligen fatt kanna pa den australienska gastvanligheten efter ett par dagar pa all inclusive-resort i Bowen. Camilla, Bob och Anders tog emot oss med oppna armar. Vi mottes av nyfangade krabbor och toast, en riktig lyxmaltid i vara ogon. Sedan fick vi en guidad tur pa Camilla och Bobs paprikafarm, dar vi aven fick beskada emus, strutsliknande faglar. Efter tva natter och tre dagar i bowen tackade vi for oss och tillbringade natten mellan onsdag och torsdag pa hoppig bussresa mot var slutdestination Cairns.

Vi anlande till Cairns klockan 06.00, da hade var eminenta busschauffor lyckats kora in dryga timmen pa sma slingriga vagar. Efter en dag vid poolen vid vart hostel var det nasta morgon dags for skydive, fredagen den 13:e. Efter en aningen spand frukost, begav vi oss mot flygplatsen dar vart plan samt vara instruktorer vantade pa oss. Efter en mycket kort sakerhetsvideo var vi pavag upp mot 14 000 feet dar vi handlost skulle slanga oss ut fran flygplanet, men resan dit bjod pa mycket vackra vyer over bade regnskog, barriarrev och aven vyer over staden cairns. Med en toppfart pa 225km/h och efter ca 6 minuter stod vi aterigen pa saker mark. Efter att hela dagen vandrat runt med kanslan av att man verkligen lever firade vi vart succeartade debuthopp pa gatorna i Cairns. ska dock ej glommas att vi fick en fri t-shirt efter hoppet!
Olle och Lars fick inte nog av detta och bokade aven in ett bungyjump som gick av stapeln med bravur sondag morgon. Aven dar inkasserade dessa herrar varsin fri t-shirt. I dessa dagar ar alla rena t-shirtar en mycket eftertraktad lyx sa alla nytillskott i garderoben ar hjartligt valkomna. Efter ett tillbringat helgen vid lagunen utmed Cairns strandpromenad ville vi vidare till regnskogsomradena som ligger strax norr om Cairns.
Planen att hyra bil gick i stopet da vi insag att en aldersgrans pa 21 var ett maste for att kunna hyra hos de flesta firmor. Men efter att ha hittat en akta homosapiens, goteborgaren Tony som hade samma planer som oss men reste sjalv bestamde vi oss for att sla folje och med Tonys erfarenhet och alder bar det ivag. Idag(mandag) lamnade vi Cairns vid elva och befinner oss nu i Port Douglas. Dagen har bestatt av bilakning i var 3 dorrars Hyundai, knappt trangt alls. Val framme i Port Douglas begav vi oss direkt till den lokala italenska resturangen for en dyr men ack sa god maltid.
Nu i eftermiddag har vi varit i Mossman Gorge som ar ett aboriginskt regnskogsomrade. Bara denna eftermiddag gjorde att vi kande oss nojda med att ha hyrt bil. Vi kommer att vara kvar norr om Cairns till pa onsdag da vi aker tillbaka till Cairns for att pa torsdag fanga respektive flygplan. Dar splittras vi och Viktor, Olle och Lars beger sig mot Bali. Imorgon kommer vi att aka tidigt upp till Cape Tribulation dar vi ska gora ytterligare djungelaventyr.
Tyvarr har vi haft en krash pa varat minneskort till kameran samt vart usb-minne vilket gor att vi tyvarr inte kommer kunna lagga upp nagra bilder forran vi kommer hem och forhoppningsvis lyckats fixa till detta. Nu ar dock ett nytt minneskort inhandlat och vi ska forsoka fa med oss foton hem fran nu och framat.
Ha det gott
Australien

7 dagar utan dusch...

6:45 ringde klockan för "pannkakor" och morgonbriefing inför sand och Fraser island. Bilar packades, packades om och alkohol för ett helt kompani lastades in tillsammans med 8 förväntansfulla backpackers. Förutom de fyra kandisarna ingick även en skotte utan några som helst geografikunskaper och tre engelsmän. De bristfälliga geografikunskaperna uppdagades då våran skotska medresenär på fullaste allvar trodde att Sverige var en del av Asien.
En dryg timme senare började bilfärden mot Fraser och färjan som skulle ta oss dit. Vi gav Steffie äran att köra landsbiten då vi själva fortfarande är lite skeptiskt inställda till körning på "fel sida vägen" och hon tog oss där utan några större problem.
Fraser island är den största sandön i världen. Den ligger utanför australiens östkust omkring 200 km norr om Brisbane. Med Cooloola, bildar ön regionen Great Sandy, som sträcker sig 175 km från norr till söder och varierar i bredd upp till 25 km. Öns högsta punkt ligger 260 m ö.h. Fraserön är skyddad genom Great Sandy Nationalpark och skrevs 1992 in på Unescos Världsarvslista.
Väl på Fraser tog Philip över körningen och i äkta Colin McRae anda sladdade vi över sanddynorna mot resans första mål, Lake Wabby. Lake Wabby var en riktigt fräck sjö med sanddynor runt om som sluttade i 45 grader ner mot vattnet. Det ledde till flera kullerbyttor och rullningar i varierad teknik ner mot sjön. Efter några timmar i stekande sol och utan solskyddsfaktor vid Lake Wabby var vi ganska möra och regnskogens skyddande lövverk var uppskattat under den knappa timmen som det tog för oss att gå tillbaka till bilarna.
Efter en snabb lunch och en därefter kort bilfärd var det dags för att slå upp kvällens läger vilket vi grabbar löste med bravur och en tillhörande Carlton Draught. Den fantastiska solnedgången avlöstes dock under natten av ett rejält stormoväder och då yttertältet till mitt(Olle) och Lars tält var sönder resulterade det i att vi sov i bilen. Dagen därpå gick vi upp tidigt och begav oss till Champagne Pools, Indian Head och Elli Creek.
Den sista dagen begav vi oss till Lake McKenzie, en fantastiskt sjö med otroligt finkornig vit sand och kristallklart vatten. Lars fick möjligheten att hålla i en python och var i eld och lågor under hela resan tillbaka.
För att sammanfatta Fraser Island så var det en fantastisk resa med allsång, fantastiska vyer och väldigt mycket sand! Ett minne för livet!
Efter två nätter i tält/bil tillbringade vi den kommande natten på varsitt bussäte under vår 16 timmarsresa till Airlie Beach dit vi kom fram i fredags morgon. Bara några timmar senare bordade vi Skeppet New Horizon som skulle bli vårt hem under de kommande 3 dagarna medan vi seglade runt i Whitsundays National park.
Kapten Bluey med besättning välkomnade oss och 20 andra förväntansfulla resenärer och styrde säkert skutan mot Whitehaven Beach, en av världens vackraste stränder. Efter några timmar i land på den fantastiska stranden återvände vi till båten och styrde vidare mot den bukt där morgondagens dyk och snorklingar skulle genomföras.
Vi möttes av fantastiska fiskar och koraller i alla regnbågens färger, lite skillnad mot västkusten! På kvällen samma dag avnjöt vi en middag under bar himmel omringade av delfiner som showade framför kamerornas blixtrande ljus. Imorse gjorde Lars, viktor och Erik sitt andra dyk i barriärrevet och jag tittade avundsjukt på genom kameralinsen då mina öron inte tillåter mig att gå ner på de djupen.
Ikväll ska vi ha ett afterboat party med alla resenärer och imorgon åker vi mot Bowen där mina släktingar vänligt nog erbjudit att låna ut sitt golv till oss och då kommer förhoppningsvis bilder från de senaste händelserna upp.
Väl mött
Olle + röset

Armen i vinkeln, blicken mot norr!

Da har vi alltsa kommit en bit efter halften pa var Australientrip och vi befinner oss for narvarande i rainbow beach. En lite hala som helt och hallet lever pa sin narhet till varldens storsta sando, Frasier Island, dit vi ska imorgon.

De senaste dagarna har vi tillbringat i byron bay, surfers paradise och pa en helt underbar buss! Till skillnad fran Byron bay var Surfers betydligt storre och inte ett tillhall for wannabee-hippies. Skyskraporna reste sig hoga och nya byggdes titt som tatt. Ett angenamnt tillhall for de personer som hellre haller igang nattetid. Vi utnyttjade vara 48 timmar sa gott vi kunde... Surfers uteliv far valdigt hogt betyg!

Frasier ar en paradiso fylld med och manniskoatande dingos och hajar. Ett av huvudmalen for var resa! Darefter blir det annu mera utflykt da vi aker till Whitsunday islands for att glida med en segelbat ett par dagar.

For ovrigt ar skydivingen bokad och kommer ske i Cairns med utsikt over barriarrevet, regnskogen och paradisoar. Far se om nagon av oss skriker "no no no! istallet for "go go go!".

Har ocksa antlingen lyckats fota min forsta arapapegoja! Pa tiden da de alltid flyger bort fran kameran.

spot x till Byron

Efter 5 härliga dagar på spot x gav vi oss igår morse vidare på vår resa norrut. Det var delade känslor då vi satte oss på bussen 03:40 som skulle ta oss till Byron bay. Dels var det en lättnad då vi nästan känt oss fast på spot x men samtidigt var det lite tråkigt att säga farväl till alla fantastiska människor som vi träffat. Till Byron kom vi iaf enligt utsatt tid och det var 4 trötta grabbar som så smått började traska mot Arts factory där vi nu befinner oss. Här här vi sett en blandare för första gången sen vi kom till Aussieland och dessutom beskådat en grym talangtävling. Musiker från hela världen spelade musik i varierande skicklighetsnivå och vissa var verkligen riktigt duktiga! Det var en nästan magisk stämning när föreståndaren för hostelet gick upp i slutet och spelade digeridoo, gitarr och sjöng därtill, Mäktigt! Klockan här nu passerat 10 och de andra grabbarna har nu sovit i över 12 timmar vilket de kan unna sig då vi inte sov något alls den förra natten. själv ligger jag i hängmattan, chattar lite med grossengrabbarna, Simon och Filip, som är på väg ner mot landet där ölen är billigare än Cola men mest försöker jag nog sortera in alla intryck som man fått hittills. Det är en ganska behaglig tillvaro:) nu ska jag duka fram frukost, väcka grabbsen och sen blir det till att se vad Byrons vågor har att erbjuda! //Olle

Chicka

Vart forsta forsok att ta oss an vagorna var nog mer en konst i walling an surfing. Vagorna i Coffs var gigantiska och det slutade med att en av badvakterna kom fram till oss innan vi lamnade for att onska lycka till med att lara sig surfa. Vi sag tydligen inte ut som proffs.

Men mycket har hant sedan dess och med tvatimmarslektioner i plural hanterar vi nu vagorna som kungar. Surfcampet utanfor Woolgoolga i Spot X ar himmelriket pa nastan alla satt. Maten serverad tre ganger om dagen och underbart mycket gott folk overallt. Knappt nagon tvekan om att malgruppen ar folk under 30. Har i nulaget forlangt var vistelse till over helgen da det pagar en stor bluesfestival i Byron Bay nu som gor att det inte finns ett anda boende i omradet. Pga att vi inte bokade sa manga dagar direkt och pasken tydligen gor att alla aussis campar eller aker hemifran innebar att nar vi bokade fler natter idag blev vi forflyttade till en teepee da var barack tydligen blivit uthyrd.

Har for ovrigt sett vara forsta kangurur vilket slutade med att bade Lars och Olle lyckades med bedriften att traffa dessa med golfbollar da dessa hoppande kreatur befann sig mitt pa driving rangen.

Cheers!





Spot X


Coffs Harbour

Blandade bilder

Har kommer flera efterlangtade bilder, titta och njut!














Vinare och bodyboards

Hello there my fellow swedes!

Vi ar just nu i slutet av vart besok i Port Macquarie. Staden som ar ungefar lika stor som kungalv har nio underbara strander! Vi har besokt ett par av dem da via antingen cyklat dit eller tagit oss dit via fots. Dag nummer tva forsokte vi pa oss att ta emot de magnifika vagorna med bodyboards men det sag snarare ut som walling an ett forsok till idrottsutovande. Idag tittade vi pa sjuka koalor och kakaduor.

Ikvall har vi atit pizza och blandat ol, vin, pepsi med Brians sockerkaka och mar alldeles fortraffligt. Vykort har skickats och de fyra flaskorna vin ligger i atervinningskontainern. Agaren till vart hostel ar trevlig och fixade in tva norskor pa vart rum da han ansag att konsfordelningen pa vart rum var aningen ojamn.

Jag har for ovrigt forlorat en bars och ett paket cigaretter till Olle i biljard trots att jag vann och att ingen av oss roker men Olle ser fram emot att bjuda minderariga tjejer pa cigaretter.

For ovrigt ar Port Macquarie en ganska trakig stad. Stades mest populara krog ar en irlandsk taverna for 35+. Stadens nast mest populara stalle ar en pizzeria som saljer extremt sma och feta pizzor till backpackers.

Ja, vi vet att vi inte har sa manga bilder men vi byter hostel imorgon och da hoppas vi att vi kan koppla upp var kamera till datorn.

G'day to you sir!

De tre vannerna och Lars!

Hillbillies och buss.

"Just a bunch of hillbillies" sa dom om studentstaden pa vart forsta hostel om staden som kom att bli var nasta anhalt. Newcastle ar en stor stad med en sapass utspridd stadskarna att man aldrig(!) behover se sig om innan man gar over vagen. Men innan vi lamnade Sydney hann vi med bedriften att pa nastan basta sandningstid hamna i rikstackande samt internationell television.

Av en handelse hamnade vi i sondags mitt i damernas VM-final i triatlon. Att dessa bilder dar vi star precis bredvid mallinjen hamnade tidigt in i en australiensisk nyhetssandning samt flera sportsandningar ar vi oerhort stolta over. Vi hejade livligt fram det svenska hoppet Noren till en hedrande plats en bit utanfor pallen. I ovrigt var sondagen fylld av olika kulturer i form av Chinatown och Pattys market. 

Efter utcheckning var mandagen en resa till Lars barndoms dagar da hans liv fullkomligt kryllade av dinosaurier och gamla saker. Vi tog oss ett besok pa Australian museum dar en utstallning om just dinosaurier var i full gang. Att det var Lars favoritsysselsattning hittills syntes tydligt da han var den enda som hade ork, intresse och kraft att i timmar vandra runt med skrikande, lekande och entusiastiska smabarn. Da vi andra lite latt fick nog begav sig jag och erik till kafeterian medan Olle smaslumrade i en liten koja dar det visades en otroligt intressant film om museets forskare och deras projekt.

Pa stenharda Greyhound-saten begav vi oss mot Newcastle vid skymning och det var verkligen en lite latt isolerad stad vi fick intryck av. Hostelfolket i Sydney var inte helt fel ute. En heldag och go branna senare var det dags for en legendarisk Sausage-sizzle dar backpackers samlas for att lyckas snylta at sig en bit gratis hotdog pa Grand hotell. Natten tillbringades med vara nya vanner(ett arbetslag forsaljare fran Sydney pa roadtrip som var allt annat an diskreta) i ett harligt 10-mannarum. Efter en bussresa med goa vyer har man pa alla satt tankt djupa tankar och funderat over meningen med livet innan vi hamnade i Port Macquarie. En stad som visade sig storre an man trott efter att vi forsokt vandra runt hela i flip-flop.

Nyss atnjot vi en underbar maltid bestaende av tvattakta backpackingfoda. Pasta och mozzarellasas med bacon. Imorgon kommer forsta forsoket att sta pa en brada att utforas i orten som kommer vara vart hem till pa sondag.

Nu ar ocksa uttrycken "cola-sondag" och "magnum-mandag" myntade och en glass i ett museecafe ar en av de dyrare investeringar jag gjort pa senare tid.

Peace out!


Star city, The Script och Bondi Beach

Lars ljög senast! Eller egentligen inte då han inte visste bättre men på grund av biljettköp så tillbringades gårdagen i centrala Sydney med massor av spatserande, en hel del fotografering och slutligen en The Script konsert! Men där emellan hann vi med en hel del!
Efter lite problem med att hitta till amex(american Express) byggnaden där vi skulle hämta biljetterna så langade jag (stolt) fram det <host>piratkopierade<host> gps-programmet och visade vägen mot shelley street där Aischa väntade med biljetterna. Lite fattigare men med humöret på topp fortsatte vi sedan mot hamnen och sydney aqarium som vi med glädje betraktade på distans. Efter en snabbtitt i guideboken utropade erik glatt att Star City Casino låg ett stenkast bort. Så med drömmar om miljonerna och taxi hem var det fyra grabbar med spänst i steget som begav sig! Det var med långa hakor och lysande ögon som vi gick in i den storslagna entrén och vidare in i ett hav av spelautomater och roulettebord! Jag och Erik gick för miljonerna och förde med respekt in våra 5 dollars sedlar i varsin spelautomat, dock utan lycka. Lars å sin sida slog på stort och gled ner brevid en vacker asiat vid rouletteborden. Snart hade han växlat in sina 50 dollar och satsade 10 av dessa på rött! Ett drag som visade sig vara mindre lyckat och med lättare plånbok och tyngre sinne gick han med bestämda steg mot växlingskontoret.
Då taxi-resan intet blev var det i rask takt vi tog oss upp till vårt hostel och idag var det min och Eriks tur att slänga ihop något. Med tanke på vad Viktor och Lars hade presterat dagen innan (pasta och tomatsås, skolmatsbillig!) så kände vi inte någon egentlig press men trots detta var vi väldigt nöjda med vår skapelse! Pastan återkom även idag men vi tillförde kyckling, soltorkade tomater, bladspenat vilket vi rörde ihop till en god pastasås. Klockan hade nu blivit kvart över 6 och vi insåg att det eventuellt kunde bli lite tight att hinna till konserten som började 10 minuter senare. Men Rashid, vår glade taxi-chafför, löste biffen och levererades oss till Hordon Pavilion i perfekt timing. Dock var vi inte de första på plats utan tvingades att gå tillbaka en kilometer längs den 5000 personer långa kön.
Som förband hade vi den legendariske Tinie Tempah som drog igång publiken med varierad musikkvalitet. The Script å sin sida levererade och det var tillsammans med 4000 tjejer som vi diggade loss. Den fördelaktiga könsfördelningen var dock inget att glädjas åt, vi kan kort  uttrycka det så som att det var kort kö till öltälten, merparten var nämligen i 15 års åldern och de gälla skriken hördes titt som tätt i publikhavet!
Idag har vi hängt med livräddarna på Bondi beach och åtnjutit lite västerländsk kultur (Big Mac på McDonalds) och nu har vi gått på kasken, 4,5 l vin á 70 kr, räkna ut APK-värdet på den du! Just det Viktor och Lars visade sina talanger idag, Kyckling med ris och en fantastisk sås bestående av curry, äpple och flertalet hemliga ingredienser!
Väl mött
matlagningsteam nr2 (1337)
'

Jetlaggade och full koll i Sydney!

Ursakta vad ar klockan? Har efter bara tva dagars resande forlorat all form av tid- och rumsuppfattning! Resan startade som bekant pa Landvetter dar vi flog mot varmare breddgrader. Var taktik var att sova sa lite som mojligt pa resan mellan London och Bangkok for att sedan sova ut i sista perioden. De planerna sprack ganska tidigt da vi alla somnade i Sveriges vargatimmar. Sedan var det kort... Men ett par strotimmar har och var gjorde anda att vi kande oss starka nar vi val var framme, 29 timmar efter avfard!

 

Passkontroll och visiteringar pa viktor gick mer eller mindre smartfritt och inom en timme satt vi i en taxi pa vag in mot varldsmetropolen Sydney och det hostel vi planerat att bo pa och som vi aven informerade myndigheterna att vi skulle bo pa. Da vi var framme betydligt mycket tidigare an vad hostelet oppnade tog vi en rundvandring i staden med all var packning. Sydneyborna forundrades over hur elegant vi stekte runt i parken och operahuset. Nagat vi forundrades over var hur manga joggare som var ute! En del sparrade med varandra ute i parken medans andra korde stenharda magpass i graset. Man kan undra var de fick all sin energi ifran da vi inte hittade nagra som helst stallen att ata pa.

 

Efter en efterlangtad frukost pa det hostelet vi trodde att vi bokat tackade vi for gastfriheten och gick till vart riktiga hostel, The Jackaroo Hostel. Ett billigt och bra knep som vi kommer att anvanda oss av fler ganger. Grannar blev vi med en bank, tre eskortfirmor och en tobaksaffar, en liten pittoresk gata med andra ord. Efter annu en rundvandring i staden slogs vi alla av tidsandringen likt Mike Tyson golvar Alan i Baksmallan! Vi tog oss darfor en relativt lang powernap pa rummet, Erik sover fortfarnade och lar knappast vakna idag. Klockan ar 18.15 lokal tid (10.15 i Sverige?) och vi ska pa nagot satt varma burkkottfars med makaroner pa en spis som ar alldeles for stor for sitt eget basta.

 

Imorgon ska vi traffa de beromda badvakterna pa Bondi Beach och tack vare Olles googlande aven kolla nar the Script spelar pa kvallen!! Som upplagt for annu en succe!

 

G'day to you sir!

 

Lars

 

(Knappte for ovrigt 238 bilder pa 4 timmar, maste kanske lugna ner min "konstnarliga" sida nagot...)


Vart f*n är mitt pass?!

Förutsatt att man ska göra något stort eller av betydande karaktär så är sista dagen alltid likadan. Till en början en tävling mot sig själv i att verka cool på utsidan(idel storsegrar till hela resesällskapet).

Ungefär efter lunch förvandlas man till ett nervvrak av minsta lilla bagatell. Är min nagelsax för tung, behöver jag verkligen alla sidor i reseguiden, är tröjorna för många och vart f*n är passet. Nu besparades jag personligen från det sista missödet men i stort sett kan man få de minsta problem att framstå som något stort.

Nästa tävling består av att jämföra packlistor med medresenärerna när man desperat inser att jag försökt packa för en hel container med danskar till skillnad från de som kan få ut minst 14 dagar av ett par fillingar. Ögonblicket när man får en sådan uppenbarelse av sina egna felkalkyleringar borde förevigas som ett komiskt inslag av människans oförmåga att fatta små men ack så viktiga beslut. Tänk om man står där med en stenrik betonghäck som skulle göra vad som helst för ett par adidassockar. Då skulle man allt vara bra glá att man tog med sig de där extra välanvända paret med hål i hälen.

Otroligt nog är vi nu alla packade, klara(nästintill) och redo för avresa. Personligen är det med hög förväntan jag beger mig varmare breddgrader imorn och ser fram emot två underbara månader. Nästa inslag är väl den fruktan man känner inför att hamna bredvid någon stor, öldrickande och svettdrypande tysk/britt på planet som har stora bekymmer med att sova som en civiliserad människa. Men det är en rädsla som kan vänta ytterligare några timmar men om så må hända ska jag ge honom en bamsekram, för jag är äntligen på väg!

Plugga lugnt!

Viktor


Avresan närmar sig

I skrivande stund är det nu endast en vecka kvar tills avresan mot Australien och Sydney och det är inte annat än att en viss resfeber börjar infinna sig. Väskor har provpackats, sprutor har tagits och visum har införskaffats men trots alla förberedelser är det tusentals saker kvar att bocka av på "att göra listan". Ni som känner mig vet ju att jag brukar vara ute i god tid och så är även fallet den här gången -  jag menar, att skicka in papprena för internationellt körkort en hel vecka före avresa är ju inte illa pinkat av en trähäst! Att jag dessutom fått beställt våra reselakan idag är ju också bra! Det ska dock tilläggas att jag faktiskt beställde lakanen för 3 veckor sedan men då företaget hade problem med beställningsfunktionen så hade vår order inte kommit fram! Ett missöde som jag därför väljer att placera på listan över otur istället för mitt eget syndkonto. Men om allt går enligt planerna ska allt vara mig tillhanda på fredag eller senast måndag, i god tid med andra ord!

För er som inte är insatta i resrutten så lyfter vi från Landvetter tisdagen 5/4 mot London för att därefter ta oss vidare mot Sydney med mellanlandning i Bangkok. Restiden är beräknad till ca 28 timmar vilket innebär att vi landar i Sydney runt 6 på morgonen den 7 april. Då har vi förlorat 9 timmar på grund av tidsskillnaden. Därefter ska vi ta oss upp längst kusten till Cairns under 6 veckor. Väl i Cairns lämnar Erik oss för återresa till Sverige medan vi andra tappra fortsätter för två avslutande veckor på Bali!

Med en vecka kvar på svensk mark är dock ovan nämna ord mer en dröm än verklighet och inte ens det faktum att jag precis tvingade i mig andra dosen av dukoral(koleravaccin) kan förmå min hjärna att få en annorlunda uppfattning. Men snart har hjärnkontoret inget val än att inse detta faktum och om inte förr så borde väl den ha gott om tid att komma på detta i ett flygplan någonstans över asien om 7 dagar, eller 604800 sekunder som Viktor hade uttryckt det.

Väl mött

//Olle



RSS 2.0